Ekorrhjulet
Det snurrar på ordentligt nu, vardagsbestyren! Examensarbetet är igång, vårt första seminarium är om 10 dagar och då ska vi ha fått till vår inledning med bakgrund, problemformulering, syfte, frågeställningar, avgränsning, metod och material. Det verkar inte vara några bekymmer kring det än så länge, jag och Hanna ska nog få till det här galant! Vi har uppstartsmöte med vår externa handledare på måndag och förhoppningsvis har vi möte med skolans handledare också i nästa vecka. Det här ska bli så kul, men otroligt intensivt!
Inte nog med det så har jag fått ett NYTT jobb! Jag fick tidigare i februari ett jobb som konstruktör, en tjänst där man sitter vid datorn och konstruerar ritningar. Jag har däremot haft sikte rätt länge på att bli arbetsledare ute i byggproduktion, då jag älskar att vara på byggarbetsplatser och jobba där det händer och tycker den delen av byggprocessen är roligast. Att få börja som arbetsledare och verkligen lära sig alla moment på plats tror jag kan ge riktigt bra grund om man ska fortsätta resten av livet i byggbranschen sen. Så när jag fick komma på en intervju som arbetsledare på ett medelstort byggföretag så höll jag alla mina tummar och tår att det skulle gå vägen. Intervjun kändes så himla bra och jag hoppade av lycka sen när de ringde upp mig några dagar efter och sa att jobbet var mitt! Jag är så glad! Jag kommer få börja som biträdande arbetsledare nu efter påsk några dagar i veckan för att sedan hoppa på en heltidstjänst efter examen i juni. HUR KUL ÄR INTE DET DÅ?! Åh vad jag är laddad för vår nya vardag! ♥
Mitt i ekorrhjulet här försöker jag ha bra kontinuitet i träningen. Att ha ett spikat pass varje torsdagskväll ger bra rutin, men det behövs lite fler pass än bara det för att kunna känna sig pigg i kroppen. Utöver torsdagspassen brukar det bli 1-2 löppass i veckan och 1-2 styrkepass på gymmet. Jag är glad över att ha skaffat medlemsskap på gymmet här ute, det ger möjligheter till att köra fler spontanpass då det går så fort att ta sig dit och svårt att hitta ursäkt till att inte träna ;). Anledningen till varför jag vill träna är att jag känner mig gladare, sover bättre om nätterna, blir piggare om dagarna och det är så roligt att få utmana sig lite. Löpningen börjar äntligen bli lite rolig igen, men jag tror min lilla dipp i löpglädjen mycket hade att göra med höstmörkret. Det är förjävligt att springa i ett blött, kallt mörker. Nu när vårsolen är här så känns det fantastiskt att snöra på sig skorna och ge sig ut för att springa!