Äntligen!
Ett av mina mål för 2017 som jag knåpade ihop vid årsskiftet var att hitta glädjen för löpningen igen, vilket jag tycker att jag verkligen gjort. Jag tror även att den här årstiden är min bästa årstid att ge mig ut och springa i. Solen, tunnare kläder, gröna vidder och skön luft. Det bidrar ganska automatiskt till roligare löpning. Jag var ute tidigare i veckan för att rasta ur kroppen efter en hel dags stillasittande på kontoret. Visserligen har jag krypit ner på golvet under kontorstid för att göra lite plankor. Vad gör man inte för att slippa sitta stilla i kontorsstolen? ;) Men just denna kväll kände jag energin som pyrde under huden och ville ge sig iväg. Jag tog vår grusrunda som är precis intill där vi bor, den längre varianten som är strax över en halvmil. Den vanliga grusrundan är en kilometer kortare. Och då fick jag min första runners high på väldigt länge! Benen bara matade på av sig själv, flåset var skönt och allt bara klaffade. Så kom jag hem sen och runkeeper visade att denna runda var min snabbaste på just det här varvet. Jippi!
