Känns så konstigt
Nu när jag sitter här vid min lilla arbetsplats, matbordet inne i vardagsrummet, och pluggar så slår det mig hur otroligt liten tid av detta jag har kvar. I snart tre år har jag suttit oändligt många timmar vid bordet och läst och räknat och snart är den här resan slut. Det känns så konstigt! På ett sätt så är jag så klar med detta, jag har nog aldrig varit såhär trött och sliten i huvudet som jag är nu, men på ett annat sätt så kommer man att sakna detta fria pluggliv. Jag kan läsa min litteratur vart som helst, som ena dagen på skolans bibliotek, andra dagen hemma i min soffa, en annan gång har det varit hemma hos syster eller ute i solen på altanen. Man kan lägga upp sina dagar som man vill, jag har föredragit att lämna barnen på fritids och förskolan tidigt på morgonen och sätter mig direkt med plugget vid frukostbordet, för att sen kunna hämta de tidigare på eftermiddagen. När jag väl börjar jobba snart så är det verkligen samma arbetstider varje dag 7-16 ute på arbetsplatsen. Inget mer hämta barnen när jag känner för det. Det kommer bli en oerhört svår omställning!
Min arbetsplats i detta nu, omringad av böcker, bubbelvatten och min gose-Molly♥
Nu ska jag räcerskriva det sista för idag om detaljplaner, sen ska jag smälla ihop datorn och gå och hämta hem mina barn. Idag stannar vi nog till på Löta och checkar in vad de har för roligt till trädgården att bjuda på just nu :)